Den enes bröd

Den här duvan såg jag på vägen hem en dag, huvudet hade blivit uppätet men i övrigt var den ganska intakt. Jag hade dock inte kameran med mig just då så det blev ingen bild. Senare samma dag när jag åter gick förbi platsen stod det en kråka där och glufsade, då var den i skicket som ni ser ovan. Nästa dag fans det bara några fjädrar kvar på platsen. Jag undrar om det var en kråka som satte i sig hela duvan eller om den hade avbytare som löste av den när den var klar. Eller tog ett större djur och forslade bort kroppen till en mer avskild plats. Hur som helst kan man konstatera att naturen har ett väldigt effektivt utformat begravningsförfarande.