Hästen från havet

Det var ett tag sedan jag postade nått i bloggen nu. Yttre omständigheter har gjort att jag inte hunnit/orkat. Men i natt drömde jag faktiskt att jag postade en bild här. Jag var ute och gick på någon sorts grusväg och det växte buskar vid sidan av den. På ett av bladen på en av buskarna fann jag en sjöhäst sittandes. Jag tänkte att det var konstigt att den satt där, uppe på land och allt, men accepterade det ändå ganska snabbt. Den levde så uppenbarligen klarade den av att andas ovan vattenytan.

Jag hade för tillfället inte med mig min kamera, men eftersom det verkade som om den inte skulle flytta på sig i första tagen sprang jag hem och hämtade den. Jag vill minnas att det var ganska diffust hur jag kom hem och var mitt hem låg i förhållande till grusgången, men snabbt gick det i alla fall. När jag kom tillbaks satt sjöhästen fortfarande kvar och jag fotade av den och la upp bilden här på sidan. Det kändes skönt att äntligen få lägga upp nått, och dessutom något nytaget.

När jag sedan vaknade så insåg jag ganska snabbt att jag inte hade postat någon ny bild och att bloggen fortfarande inte hade uppdaterats.

Humlan

Varje jul när familjen samlas framför Kalle Anka finns det en grej jag stör mig på. Ni vet i Tjuren Ferdinan när han sätter sig på vad man tydligt ser är en geting eller ett bi ska de envisas med att säga att det är en humla. Det är ingen jävla humla, man ser ju tydligt en gadd. En humla har en invuxen gadd som inte syns. Kan SVT klippa om ljudspåret en gång för alla tack. För övrigt finns det (enligt wikipedia) ca 40 humlearter i Sverige. Här följer en top fem lista över de Humlearter vars namn roar mig mest -

1. Förväxlad jordhumla
2. Stormhattshumla
3. Tjuvhumla
4. Sydsnylthumla
5. Polarhumla

Bi

Jag respekterar bin mer sedan jag fick reda på att getingar inte dör när dom stuckit en. Dom kan sticka gång på gång på gång, det är hur lätt som helst för dom. Bin däremot gör ju verkligen en uppoffring när dom sticker en, man undrar ju om det resulterar i en annorlunda bedömning av vad som är ett riktigt hot. Om bin oftare tänker "Nä han är nog snäll innerst inne, jag låter honom gå, den här gången".

Plocka svamp

Då var dödstemat över för den här gången och vi kliver raskt vidare till en av höstens favvo aktiviteter.
Vi åkte ut till Hammarbyhöjden och gick ut i nackareservatet i jakt på förruttnelsens frukt. Det var inte direkt lättplockat, man fick lyfta på mossa och leta bland snår och ris för att hitta.
Dagsfångsten såg rätt skaplig ut och på kvällen tillagades hjortfärsbiffar med trattkantarellsås och lingonsylt.
Just ja ett djurfoto hann vi också med.

Den enes bröd

Den här duvan såg jag på vägen hem en dag, huvudet hade blivit uppätet men i övrigt var den ganska intakt. Jag hade dock inte kameran med mig just då så det blev ingen bild. Senare samma dag när jag åter gick förbi platsen stod det en kråka där och glufsade, då var den i skicket som ni ser ovan. Nästa dag fans det bara några fjädrar kvar på platsen. Jag undrar om det var en kråka som satte i sig hela duvan eller om den hade avbytare som löste av den när den var klar. Eller tog ett större djur och forslade bort kroppen till en mer avskild plats. Hur som helst kan man konstatera att naturen har ett väldigt effektivt utformat begravningsförfarande.

Olyckans ost

När naturen tar sig in i folkhemmet måste åtgärder vidtas. Det kan verka grymt men ingen vill ju ha musbajs i cornflakespaketet på morgonen.

Dödsfall

Fåglar tillhör de djur man ser mest av i stan och är följaktligen även det djur man oftast träffar på i död form. Om du hittar en död fågel och undrar vad du ska göra så har Jordbruksverket en sida för dig här.