Hästen från havet

Det var ett tag sedan jag postade nått i bloggen nu. Yttre omständigheter har gjort att jag inte hunnit/orkat. Men i natt drömde jag faktiskt att jag postade en bild här. Jag var ute och gick på någon sorts grusväg och det växte buskar vid sidan av den. På ett av bladen på en av buskarna fann jag en sjöhäst sittandes. Jag tänkte att det var konstigt att den satt där, uppe på land och allt, men accepterade det ändå ganska snabbt. Den levde så uppenbarligen klarade den av att andas ovan vattenytan.

Jag hade för tillfället inte med mig min kamera, men eftersom det verkade som om den inte skulle flytta på sig i första tagen sprang jag hem och hämtade den. Jag vill minnas att det var ganska diffust hur jag kom hem och var mitt hem låg i förhållande till grusgången, men snabbt gick det i alla fall. När jag kom tillbaks satt sjöhästen fortfarande kvar och jag fotade av den och la upp bilden här på sidan. Det kändes skönt att äntligen få lägga upp nått, och dessutom något nytaget.

När jag sedan vaknade så insåg jag ganska snabbt att jag inte hade postat någon ny bild och att bloggen fortfarande inte hade uppdaterats.

Humlan

Varje jul när familjen samlas framför Kalle Anka finns det en grej jag stör mig på. Ni vet i Tjuren Ferdinan när han sätter sig på vad man tydligt ser är en geting eller ett bi ska de envisas med att säga att det är en humla. Det är ingen jävla humla, man ser ju tydligt en gadd. En humla har en invuxen gadd som inte syns. Kan SVT klippa om ljudspåret en gång för alla tack. För övrigt finns det (enligt wikipedia) ca 40 humlearter i Sverige. Här följer en top fem lista över de Humlearter vars namn roar mig mest -

1. Förväxlad jordhumla
2. Stormhattshumla
3. Tjuvhumla
4. Sydsnylthumla
5. Polarhumla

Bi

Jag respekterar bin mer sedan jag fick reda på att getingar inte dör när dom stuckit en. Dom kan sticka gång på gång på gång, det är hur lätt som helst för dom. Bin däremot gör ju verkligen en uppoffring när dom sticker en, man undrar ju om det resulterar i en annorlunda bedömning av vad som är ett riktigt hot. Om bin oftare tänker "Nä han är nog snäll innerst inne, jag låter honom gå, den här gången".

Plocka svamp

Då var dödstemat över för den här gången och vi kliver raskt vidare till en av höstens favvo aktiviteter.
Vi åkte ut till Hammarbyhöjden och gick ut i nackareservatet i jakt på förruttnelsens frukt. Det var inte direkt lättplockat, man fick lyfta på mossa och leta bland snår och ris för att hitta.
Dagsfångsten såg rätt skaplig ut och på kvällen tillagades hjortfärsbiffar med trattkantarellsås och lingonsylt.
Just ja ett djurfoto hann vi också med.

Den enes bröd

Den här duvan såg jag på vägen hem en dag, huvudet hade blivit uppätet men i övrigt var den ganska intakt. Jag hade dock inte kameran med mig just då så det blev ingen bild. Senare samma dag när jag åter gick förbi platsen stod det en kråka där och glufsade, då var den i skicket som ni ser ovan. Nästa dag fans det bara några fjädrar kvar på platsen. Jag undrar om det var en kråka som satte i sig hela duvan eller om den hade avbytare som löste av den när den var klar. Eller tog ett större djur och forslade bort kroppen till en mer avskild plats. Hur som helst kan man konstatera att naturen har ett väldigt effektivt utformat begravningsförfarande.

Olyckans ost

När naturen tar sig in i folkhemmet måste åtgärder vidtas. Det kan verka grymt men ingen vill ju ha musbajs i cornflakespaketet på morgonen.

Dödsfall

Fåglar tillhör de djur man ser mest av i stan och är följaktligen även det djur man oftast träffar på i död form. Om du hittar en död fågel och undrar vad du ska göra så har Jordbruksverket en sida för dig här.

Falcon Death

Ursäkta att det dröjt med uppdateringen men jag har varit lite sjuk, det är åtminstone vad jag sa till min målarlärare idag, Thomas jag hoppas att du inte läser den här bloggen. Well nu inleder vi lite dödstema här på Lx3 wildlife, vi ska ju alla den vägen vandra.

Koltrasten

Sveriges nationalfågel som likt många andra djur under nittonhundratalet gått från att vara ett skyggt skogslevande djur, till ett som spatserar runt på våra gator och torg. Jag tycker i allmänhet att fåglar kunde vara lite mindre ängsliga. Dom kan ju när som helst flyga iväg utom räckhåll för oss så då tycker man ju att dom inte borde vara så jävla paranoida. Detta är en uppfattning som jag, vilket jag lärt mig av erfarenhet, inte delar med de flesta fågelarter. Dom flyger sin kos bara man råkar titta åt deras håll på hundra meters avstånd och gud förbjude att man skulle råka ha en kamera i handen. Det är som om den liknar ett rovdjur eller nått. Snälla fåglar fly inte, jag vill ju bara vara er vän.

Fjärilen i dykarklockan, nej jag menar fönstret.

Smörflyg

Bufo bufo

Bufo bufo är det latinska namnet på vad vi i Sverige kallar den vanliga paddan. Ganska tråkigt att ha ett namn som säger att man är vanlig, hur många små paddyngel har fått sina drömmar om att bli något speciellt, något stort, krossade av detta på dom satta epitet. Jag tycker vi borde agera, varje padda är unik, fast inte precis lika unik, alla är olika unika och alla kan bli vad som helst, så från och med nu varför inte säga Speciell padda?

Worm your way

Den här bilden tog jag förra veckan på Gotland. Har alla larver potential att bli flygfän eller finns det vissa larver som förblir larver hela livet? Om det finns larver som är larver hela livet så måste det vara jäkligt orättvist att se de andra gå igenom sin metamorfos och flyga iväg hundrafaldigt vackrare och själv ligga kvar krälandes i gyttjan. Vet någon hur det ligger till?

Manet

Att beröva ett djur dess liv brukar lämna mig med en liten förnimmelse av skuld, även om det bara är fråga om en irriterande geting eller fisken jag nyss fångat. Detta gäller dock inte maneter. Jag är en riktig massmördare av maneter. Jag har haft "manetkrig" med mina vänner (som snöbollskrig fast med maneter). Jag har dekorerat sandslott med maneter, en gång på västkusten strimlade jag en stor brännmanet igenom en fiskehov. Allt detta utan ett spår av dåligt samvete. Hur kan jag rättfärdiga denna slakt? jo Jag tror faktiskt inte maneten bryr sig så mycket om den lever eller är död. Vad tror ni?

Humlan flyger i alla fall

När jag ser humlor så tänker jag på filmen The Bumblebee Flies Anyway från 1999. Titeln anspelar på en teori i filmen om att det är aerodynamikt omöjligt för en humla att flyga men eftersom humlan inte vet om detta så flyger den ändå. Tydligen finns det dock förklaringar till hur det är möjligt för humlor att flyga, men jag måste erkänna att jag inte bryr mig så mycket. Då skulle jag hellre vilja veta varför dom i Sverige bytte namn på filmen (Då titel är det bästa med denna ganska slätstrukna film) till det slentrianmässiga Memory. Möjligtvis kan den locka någon vilsen själ som inte orkar vänta på Ridley Scotts filmatisering av Monopol.

Räven

Räven som jag sett springa runt i skymningen kom slutligen tillbaka för en liten fotosession.
Den var helt orädd för mänsklig närvaro och sprang runt på några få meters avstånd. Den verkade jaga de fåglar som sökt sin nattliga tillflykt i trädgårdens buskage.

Escargot, del 3

Till den slutgiltiga delen behöver man ett smaksatt smör. Det fanns lite olika recept och jag valde ett örtkryddat sådant.

Först smetar man ner lite smör i de tomma skalen, sedan ner med snigeln och avsluta med att täppa igen öppningen med ännu mer smör.

Efter en kort vända i ugnen är dom klara att äta.

Sagt och gjort.

Då var mitt lilla snigeläventyr slut. Om det är nått jag lärt mig under processens gång är det att det helt klar är att föredra att beställa in sniglarn när man är på en restaurang, då mängden jobb är oproportionerlig i förhållande till mängden föda det genererar.

Escargot, del 2

Efter fastan var det dags att skölja bort all sand och annat skräp från sniglarna.

Därefter väntade ett vattenbad där dom låg i två timmar för att bli av med sitt slem.

Efter detta skulle dom förvällas i ca 5 minuter.

Därefter kunde man dra ut dom ur sitt skal. Den mest spiraliga delen skär man sedan bort.

Nu följer den mest tidsödande delen av tillredningen, sniglarna ska kokas i lag i tre timmar. Lagen måste hela tiden stå över sniglarna så det är viktigt att hålla den under uppsikt.

Under tiden kokar man dom tomma skalen i vatten med lite soda så att dom blir riktigt rena.

Fortsättning följer ...

Escargot, del 1

När jag var i Saltsjö-boo nyligen stötte jag på lite vinbergssnäckor. Dom är Sveriges och nordvästeuropas största landsnäcka och dom togs hit av munkar då den var tillåtet att äta dom under fasta. Självklart ville jag prova att själv tillreda dom och jag plockade med mig dom jag hittade.

Först måste man stätta sniglarna på strikt salladsdiet i dagarna tre för att rensa systemet från diverse oegentligheter.

Där efter ska dom fasta i två dagar. Enligt beskrivningen jag hittade på nätet skulle dom ligga på en bädd av sand, fråga mig inte varför.

Sniglarna sover lungt, förmodligen ovetande om vilket öde som kommer att drabba dom nästkommande dag.

Fortsättning följer ...

UFI

Unidentified Flying Insect

Gräsänder

Just när jag skulle till att ta denna bild kom en tant förbi med sitt barnbarn och började kasta brödsmulor till änderna. Tyvärr tyckte dom att det var roligare att simma efter dessa än att posera framför min kamera.

Trollslända

Jag tog sjukt många bilder på den här sländan men det var Kajsa min flickvän som tog vinnarbilden. Sländan blev för rädd när jag försökte fota den framifrån , behöver ni bilder på en trollslända bakifrån så hola!

En myra på väggen

Myra krypandes på väggen utanför min port.

Vattensnok

Titta noga så ser ni en klump mitt på snokens kropp, det är förmodligen en av de lokala åkersorkarna som gått ett tråkigt öde till mötes.

Tantoharen

Tantos hushare, som var mycket kameraskygg. Det här va så nära jag kom den här gången, men kanske att det blir en bättre bild nästa gång.

Andungar

Cuteness overload? Dessa änder har jag sett växa upp under hela sommaren, de blir större för varje dag. Dom brukar ibland hälsa på i barstugan och låter sig klappas i utbyte mot brödbitar.

Snigeln

Snigel filmad på Rossö som lever enligt principen, måste man så måste man.

Ekbock up close

Den här sjukt stora baggen satt på samma stubbe i ett dygn. Jag antog att det var en Ekoxe men blev senare rättad av Sture som luskat fram att det rör sig om en Ekbock.